Svenska
Camarguehästföreningen


Nyheter      Rasbeskrivning      Hästar i Sverige      Equitation      Galleri      Föreningen     
Uppfödare      Kalendarium      Till Salu      Forum      Boktips      Länkar     

Equitation



Tradition  |   Utrustning  |   Tävlingar  |   Uppvisningar


Tradition

Camarguisk ridkonst är en av de äldsta och är ett kulturellt arv som utvecklats under många årdhundranden av ryttare, i vars liv hästen har varit en betydande kompanjon. Man hittar spår av ridkonsten ända tillbaka till 1200 talet i dokument i Arles (en stad i Camargue).

Hästarna började ridas dels för att användas i krig, dels för att jaga. I båda fallen hade ryttaren behov av stor frihet i rörelser och ena handen fri. Även nu, sekler senare så är det fortfarande samma behov som styr ridningen i Camargue när man arbetar på gårdarna.

Den camarguiska gårdens ryttare kallas för en Gardian, ett provencalskt ord som betyder "beriden herde". På gårdarna används nämligen hästen till att rida ut i de stora markerna för att vakta och skilja ut tjurar ur flockarna. De används även i tillsynen av de djur man har på gården, både hästar och boskap, då man kommer mycket närmare djuren när man sitter till häst.

Som Gardian måste man ha en säker sits, att ramla av är otänkbart. Hästarna måste lyssna på ryttaren, men även ta egna initiativ i närkontakten med tjurarna. Det är ingen stilridning utan en praktisk ridning som funkar ute på fältet där det gäller att vara vändbar, snabb och att kunna stanna på sekunden. Gardians lever ihop med sin häst och det är deras arbetskamrat som de står mycket nära, de är beroende av varandra för sin överlevnad.

Utrustning

Arbetet ute på fältet kan innebära hela dagar i sadeln och snabba växlingar i tempo och vändningar. Därför har man en sadel som är utformad att ge mycket stöd åt ryttaren, och där man kan sitta djupt och centrerat över hästen utan att tappa balansen och störa hästen i sitt arbete. Camargue-sadeln är mycket lik den sadel som användes under 1200-talets krig och senare tornerspel, då samma krav på stöd åt ryttaren och hållbarhet i läder och konstruktion ställdes. Den nutida Camargue-sadeln låser dock inte fast ryttaren lika mycket som dåtidens stridssadel.

Sadeln är uppbyggd med ett framvalv och ett bakvalv gjort i trälaminat. Dessa delar är förbundna med ett metall-stag på vardera sida. Metall-stagen är till för att ge stabilitet, men också för att fördela ut tyngden över bossorna. Man använder sedan ett schabrak i ylle under sadeln, då bossorna ofta är gjorda i ylle eller lin och därför behöver skyddas mot smuts och hår.

PNRC har gett ut ett häfte om den Camarguiska sadeln, här finns ett utdrag av den att läsa i pdf-format.

Tränset är i mjukt läder och består av nackrem (testiero), pannrem (frountau), rem under halsen (sousgorjo) och nosgrimma (muserolo) då man rider på stångbett. I början av utbildningen av hästen används en kapson gjord av en cykelkedja. Fördelen är att den är rörlig mot nosryggen och passar därför mycket bra, men den är också mycket skarp. I äldre dagar, och hos vissa uppfödare idag, var kapsonen ej täckt med läder och den kan till och med ha taggar mot nosryggen. Dessa är dock på väg bort och istället används kapsoner klädda med läder för att vara mildare mot hästen. När man kommit en bit i utbildningen av hästen kombinerar man kapsonen med ett stångbett. I utbildningen fokuseras på att få en lydig och vändbar häst som kan klara av snabba tempoväxlingar. Däremot fokuseras det ej lika mycket på lösgjordhet. På vissa hästar används vid arbete och tävling även en fast martingal.

Tävlingar

Tillsammans med andra länder som använder hästarna som bruksdjur och arbetskamrater startades på 90talet en ny tävlingsgren där brukbarhet och ridbarhet testas. Tävlingsgrenen kallas working equitation (WE) och består av olika delar. I Camargue har de också tävlingar liknande WE, men där tävlingsupplägg är lite mer anpassat till de sydfranska förhållandena.

Det finns fyra delmoment i den Camarguiska tävlingsgrenen. Samma häst används för alla 4 delmomenten.

Tri de Betail
Här visar man prov på att driva boskap och skilja ut djur ur flocken.
Tri är ett individuellt test för ryttaren i arbetet med tjurarna. En jury bedömer hur häst och ryttare löser situationerna som uppstår ute i flocken. Man kan få ett maximum i poäng. Testet måste organiseras inom ett stängt område kallat "clos de tri" som underlättar ihophållandet av flocken av Camargue-tjurar effektivt. Varje tävlande befinner sig i "clos de tri" och är ackompagnerad av sina tre lag-medlemmar/medhjälpare och måste sortera ut tre djur med ett bestämt nummer i vilken följd den tävland önskar.
Det finns två typer av Tri:

  • Tri Technique

  • Den tävlande har en minut på sig att placera sina lag-medlemmar inom "clos de tri" där han tycker de gör mest nytta. Sedan har han max 6 minuter på sig att sortera ut djuren. En jury bedömer hur ryttaren beter sig i flocken; attityden, och också skickligheten hos hästen när den möter boskapen; dess "vista" (kapaciteten att förutse tjurarnas reaktion).

  • Tri Chronometre

  • Tidsgränsen är 4 minuter för att sortera ut tre djur. Ryttarna bedöms efter hur snabbt de utfört uppgiften, i andra hand efter hur många straff-poäng de fått.


Dressyr/Maniabilité
Maniabilité är ett individuellt test under tidtagning, där ryttaren ska passera en serie av hinder i en exakt ordning, det liknar hinderbanan i Working Equitation. Varje fel ger 10,20 eller 40 sekunders tillägg i totaltiden. Banan innehåller 10 av 23 hinder utvalda av organisatören. Moment som ingår är att öppna en grind, rida runt koner/tunnor, rida över träbroar/landgångar och andra liknande hinder som kan uppkomma ute i arbetet på fältet.

Cross/Parcours de Pays
Parcours de pays (=bana genom landet) är en bana uppstakad genom landsbygden, där man använder markens beskaffenheter så mycket som möjligt i de hinder som ingår. Testet går under tidtagning. Straff-poäng ges när ett hinder ej passeras. Juryn består av många människor som är utplacerade två-och-två vid varje hinder för att bedöma bra eller dålig ridning genom hindret. Vissa hinder är obligatoriska och vissa är valbara:

Obligatoriska hinder:
  • skritt-zon
  • grind
  • halt
  • rygga
  • labyrint
Valbara hinder
  • portes en enfilades
  • passera genom vatten
  • passera ett dike
  • hopp över trädstam
  • nedhopp
  • upphopp
  • landgång/träbro


Coursejado
En tjur ska fångas in och brännmärkas. Testet utförs av två ryttare. Laget får välja om de vill ha 1 eller 2 brännjärn. Coursejado hålls på en bana, helt stängd. En medhjälpare som utsetts av laget måste stå förberedd med brännjärnen vid elden inom området för coursejadon. Brännmärkningen måste utföras på ett bra sätt. En jury som består av 2 medlemmar använder ett bedömnings-protokoll för att notera beteendet hos hästar, ryttare och laget; samarbetet och utförandet.

Uppvisningar

Förutom tävlingar så har gårdarna egna uppvisningar/shower.

  • Abrivado
  • Ferrade
  • Bandido


..och mycket annat! I arenorna brukar det anordnas "tjur spel" med olika teman.





Besök också Sveriges officiella sida för Working Equitation

Aktuellt








Sidan i samarbete med:


Svenska
Camarguehästföreningen
info@camarguehast.se